#alkismyter

En gång alkoholist, alltid alkoholist

Beroende är inte svartvitt utan en gråskala, där en betydande andel kan lära sig att dricka kontrollerat med hjälp av relativt enkla terapiformer och/eller medicinering.
Man som vänder ryggen mot kameran i skam för sitt drickande
Stämmer delvis

Drottningen av alla alkismyter!

Denna myt har populariserats av Anonyma Alkoholister. De menar att en riktig “alkoholist” aldrig kommer kunna dricka normalt igen och att total avhållsamhet därför är enda vägen ur ett beroende.

I verkligheten är beroende inte svartvitt utan en gråskala. En betydande andel med alkoholproblem kan lära sig att dricka kontrollerat med hjälp av relativt enkla terapiformer och/eller medicinering.

I en studie av amerikanska CDC med över 140 000 respondenter, uppfyllde till exempel nio av tio som dricker alkohol på riskbruksnivå inte kraven för svårt beroende.

Faktum är att majoriteten i den ljusgrå delen av skalan slutar dricka på egen hand och utan större eftertanke. Tänk på alla som festar mycket i sin ungdom och lugnar ner sig när de får barn eller ökat ansvar på jobbet.

Den stora faran med denna myt är att den gör folk rädda för att erkänna och söka hjälp för sina problem, eftersom de tror att de då måste ge upp alkoholen för evigt.

Till AA-grundarnas försvar så har deras alkoholistbegrepp vattnas ur med tiden. Metoden var till en början menat för de allra mest hopplösa fallen. Genom åren har tolvstegs/minnesotamodellen istället blivit till en svårstuderad och ifrågasatt universallösning för alla nivåer av beroende.

Det är också viktigt att poängtera att det finns evidensbaserad forskning som stöder att total avhållsamhet är en säkrare väg att gå än kontrollerat drickande. Speciellt för de på den mörkgrå delen skalan.

Detta ger till viss del stöd åt det argument som ofta hörs från nyktra personer och organisationer: Att det är dumt att chansa.

Ett annat vanligt, men betydligt sämre, argument är den retoriska frågan om varför det är så viktigt att kunna fortsätta dricka. Att det i sig är ett tecken på att personen har problem med alkoholen.

Personligen anser jag detta världsfrånvänt. Vi kan och bör absolut ifrågasätta normaliseringen av alkohol och bekämpa stigmat kring alkoholberoende. Men så länge vi förväntas dricka i samband med middagar, högtider och företagsfester, och så länge alkoholberoende ses som tecken på svaghet och klen karaktär; så kan vi omöjligt döma den som önskar kunna fortsätta dricka.

I slutändan kvarstår dock det faktum att om fler sökte hjälp tidigare, skulle det minska framtida lidande både för dem och deras anhöriga och bespara samhället en betydande del av de 103 miljarder alkoholen kostar varje år.

Senast uppdaterad

Dela denna myt
Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på linkedin
Dela på email

Fler myter