En gång alkoholist, alltid alkoholist

#alkismyter

Enligt Anonyma Alkoholister kan en riktig alkoholist aldrig dricka normalt igen. Hur stämmer det överens med nyare teorier kring kontrollerat drickande?
En gång alkoholist alltid en alkoholist
Stämmer delvis

Anonyma Alkoholister har popularisterat denna drottning av alkismyter. De menar att en riktig “alkoholist” [1] aldrig kommer kunna dricka normalt igen och att total avhållsamhet därför är enda vägen ur ett beroende.

I verkligheten är beroende inte svartvitt utan en gråskala. En betydande andel med alkoholproblem kan lära sig att dricka kontrollerat med hjälp av relativt enkla terapiformer och/eller medicinering.

I en studie av amerikanska CDC med över 140 000 respondenter, uppfyllde till exempel nio av tio som dricker alkohol på riskbruksnivå inte kraven för svårt beroende.

Faktum är att majoriteten i den ljusgrå delen av skalan slutar dricka på egen hand och utan större eftertanke. Tänk på alla som festar mycket i sin ungdom eller under studietiden. För att sedan lugna ner sig när de får familj eller ökat ansvar på jobbet.

Anonyma Alkoholister vs kontrollerat drickande

Till Anonyma Alkoholisters försvar har deras alkoholistbegrepp vattnats ur med tiden. Från början var metoden endast menad för de allra mest hopplösa fallen. Genom åren har den dock blivit till en svårstuderad och ifrågasatt universallösning för alla nivåer av beroende.

Det är också viktigt att poängtera att det finns evidensbaserad forskning om total avhållsamhet som visar att det är en säkrare väg att gå än kontrollerat drickande. Speciellt för de som befinner sig på den mörkgrå delen skalan. Detta ger till viss del stöd åt argument att det är dumt att chansa.

Ett annat vanligt, men betydligt sämre, argument är den retoriska frågan om varför det är så viktigt att kunna fortsätta dricka. Att det i sig är ett tecken på att personen har problem med alkoholen.

Personligen anser jag detta världsfrånvänt. Vi kan och bör absolut ifrågasätta normaliseringen av alkohol och bekämpa stigmat kring alkoholberoende. Men så länge vi förväntas dricka i samband med middagar, högtider och företagsfester. Och så länge alkoholberoende ses som tecken på svaghet och klen karaktär; så kan vi omöjligt döma den som önskar kunna fortsätta dricka.

Den stora faran med denna myt är att den gör folk rädda för att erkänna sina problem och söka hjälp i tidigare skede. Något som skulle minska det framtida lidandet för både dem och deras anhöriga. Dessutom skulle det bespara samhället en betydande del av de 103 miljarder som alkoholmissbruk kostar varje år.

  1. Anonyma Alkoholisters sjukdomsbegrepp är tredelat. De talar om en “mental besatthet”, som gör att alkoholisten inte klarar att hålla sig från det första glaset. En “själslig sjuka” eller “andlig brist”, som artar sig i att alkoholisten inte kan kontrollera sin ilska och sina rädslor. Och slutligen en “fysisk allergi”, som gör att alkoholisten inte kan sluta dricka när hen väl satt igång. Denna allergi antas vara enkelriktat progressiv, i att en alkoholist direkt hamnar tillbaka där den slutade vid eventuellt återfall. Oavsett om det ligger ett, tio eller femtio år framåt i tiden.

Senast uppdaterad 2020-09-25
Dela denna myt
Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på linkedin

Fler myter