8 fördomar och myter om alkoholism och missbruk
De flesta myter kring alkoholberoende handlar om att hitta exakt gräns där (ofarligt) drickande övergår till (farlig) alkoholism.
Att slå hål på dessa myter, tillsammans med den falska dikotomi de grundas på, är viktigt. Inte minst för alla de som faktiskt är beroende. Via dessa myter kan de annars fortsätta intala sig själva och andra att de inte har problem.
Här är sanningen om några av dessa beroendemyter. Eller som jag kallar dem…
Alkismyter
Många tar ensamdrickande som ett bevis på alkoholism. Men är det ett kriterium för alkoholberoende, eller bara en social preferens?
Är en avklarad vit månad ett bevis på att du har kontroll över alkoholen? Och är den vita månaden i sig en sån mirakelkur som lifestylepressen hävdar?
Kreativa personer är bättre på att ljuga för sig själva och andra. Därför hinner de ofta längre ner i missbruk innan någon reagerar…
Återställare är lika mytomspunnet som förkastat. Men säger den något om alkoholism och beroende?
Om du fortsätter dricka trots att du vet att det innebär massor av negativa konsekvenser, så har du antagligen inte kontroll över ditt drickande…
Enligt Anonyma Alkoholister kan en riktig alkoholist aldrig dricka normalt igen. Hur stämmer det överens med nyare teorier kring kontrollerat drickande?
Är summan av lasterna konstant? Är vi dömda att öka en last om vi minskar på en annan? Eller är det bara en dålig ursäkt för att fortsätta dricka alkohol?
Stämmer det att de som “inte tål alkohol” löper större risk att bli beroende? Eller är det de som kan dricka mycket som ligger i riskzonen?