8 fördomar och myter om alkoholism och missbruk
De flesta myter kring alkoholberoende handlar om att hitta exakt gräns där (ofarligt) drickande övergår till (farlig) alkoholism.
Att slå hål på dessa myter, tillsammans med den falska dikotomi de grundas på, är viktigt. Inte minst för alla de som faktiskt är beroende. Via dessa myter kan de annars fortsätta intala sig själva och andra att de inte har problem.
Här är sanningen om några av dessa beroendemyter. Eller som jag kallar dem…
Alkismyter
Det är lugnt så länge jag är medveten om att jag dricker för mycket
Om du fortsätter dricka trots att du vet att det innebär massor av negativa konsekvenser, så har du antagligen inte kontroll över ditt drickande…
En gång alkoholist, alltid alkoholist
Enligt Anonyma Alkoholister kan en riktig alkoholist aldrig dricka normalt igen. Hur stämmer det överens med nyare teorier kring kontrollerat drickande?
Kreativa personer löper större risk att bli beroende
Kreativa personer är bättre på att ljuga för sig själva och andra. Därför hinner de ofta längre ner i missbruk innan någon reagerar…
Det är ingen fara så länge jag klarar en vit månad
Är en avklarad vit månad ett bevis på att du har kontroll över alkoholen? Och är den vita månaden i sig en sån mirakelkur som lifestylepressen hävdar?
Summan av lasterna är konstant
Är lasternas summa konstant? Måste vi öka på något om vi minskar på något annat, eller är det precis tvärtom?
Lättpåverkade personer blir lättare beroende
Den bistra sanningen är att det i själva verket är det de som kan dricka mycket utan att bli berusade som löper större risk att bli beroende…
Det är ingen fara så länge jag inte dricker ensam
Det spelar ingen större roll om ensamdrickandet är farligt eller inte. Du kan vara hur social som helst och ändå vara svårt beroende.
Det är lugnt så länge jag inte tar återställare
Återställare är lika mytomspunnet som förkastat. Men säger den något om alkoholism och beroende?
